sandricak

Jag har stressat som en idiot för att hinna göra klart det som skulle ligga i
min lärares fack idag, hoppas dock att inkorgen på hennes mail duger istället
för facket. Plugga till provet blev det inget med, SOMVANLIGT, orkar inte det..
Nu ska jag iallafall ÄNTLIGEN gå & lägga mig. Det blev förresten inga bullar
bakade idag, det får bli imorgon. Imorgon finns det dock en hel del andra planer,
struntar i simmandet för att bege mig till Rönnowska med mina tjejer, är jävligt lurig btw.
Men det är naffing att bry sig om, NÅTT. 

Nu är jag ju helt slut så kanske inte är fullt medveten om vad jag säger så klandra mig inte.
Men det är ju trots allt en blogg, där ska man ju kunna skriva sina tankar etc.

Iallafall, jag tänker inte ta någon skit från någon kille nu mer, det är så jävla onödigt. Jag har
från och med nu riktigt höga krav, jag har inte gjort mig förtjänt av någon skit och ska därför
inte behöva ta emot någon heller. Speciellt inte som jag vet att det står flera stycken som gärna
skulle behandla mig bättre. Så varför slösa tid på en kille som inte behandar en bra? Man måste
tyvärr umgås med en kille osv innan han kunnat visa vad han går för. När man då inser att han
faktiskt är ett svin då får man ju säga upp bekantskapen med honom och kanske eventuellt träffa
en annan kille så småningom. Som kanske tvärr också visar sig vara ett svin OPS, där hann du
kanske inte med? men helt plötsligt har man ett "hor-rykte". Spelar ingen roll om du haft samlag
eller något liknande med killarna. Men visst tjejer, stanna hos en kille och ta skit? NOWAY, hellre
rykte då.. Ni ska inte ta någon jävla skit, för det finns urgulliga killar där ute som säkert vill ösa
fullt med kärlek över er. Så stå inte och slösa din tid & energi på någon som inte uppskattar dig
så mycket som du förtjänar. Emilia sa en smart sak till mig innan "man måste ju prova sina
vingar innan man flyger" ("landar" sa hon, men jag tycker flyger låter bättre). Så sa jag att ja,
det är så sant, MEN det finns inte något dejting-system i Sverige som man ser på film. Man kan
inte gå och fika med två olika killar på en vecka t.ex. det är omöjligt. För då är man en hora,
haha systemet är fan sjukt. Vänta bara här kommer rebellen, revolution på gång ffs.
           <3<3 natti.

( skrev detta igårkväll (1/4) )

En gång är ingen gång,
två gånger är två feta jävla gånger för mycket.

"Första gången tänkte jag att det bara blev fel,
det var ett enormt misstag, och det skulle verkligen aldrig hända igen.
Så jag förlät, för att jag älskade och jag fortsatte att kämpa och gick vidare.
Det hände igen, och jag förlät och jag älskar fortfarande men jag går vidare tomhänt.
Det är under min värdighet att kämpa vidare, så nu släpper jag taget trots att jag älskar lika djupt."

Jag har tänkt på en sak, jag är 16 snart 17 år, och jag har aldrig varit alkoholpåverkad. Gränsen för att köpa alkohol på puben är 18 och för att handla på systemet 20. Ändå anses det som ovanligt och underligt att jag trots att jag är på tok för ung för alkohol aldrig druckit. Folk blev förvånade tom när jag var 15 och berättade att jag fortfarande aldrig varit full. Hur kommer egentligen detta sig? Min kropp, precis som alla andra kroppar i min ålder är inte redo för att hälla i sig alkohol eftersom att kroppen inte klarar av lika bra att skydda sig mot det gift man alltså häller i sig. Undrar om folk egentligen vet om det, man heller i sig rent gift som går från magsäcken med blodet direkt till levern som gör allt för att rensa bort giftet och då tar mycket stryk. Sedan för blodet med sig alkoholen till nervsystemet där det "angriper". Vi förlorar förmågan att känna av vår kroppstemperatur, vi bedövar oss något, alltså känsel förmågan försvinner, vi bedömer inte situationer likadant, vi blir aggressiva, vår reaktionsförmåga försämras och mycket mer. Det är alltså kroppens kontakt med hjärnan som blir svagare. Är det såhär vi vill behandla vår kropp?

Det var en gång en mus som trillade ner i en hink med grädde,
Musen försökte förtvivlat att komma upp ur hinken men lyckades inte..
så musen fick försöka att trampa vatten och hålla huvudet ovanför grädden.
Hon kämpade och kämpade hur länge som helst, trots utmattningen,
men snart hade grädden blivit till smör av allt trampande och musen
kunde lätt kravla sig ur hinken. Slutsats: Ge aldrig upp!