sandricak

Åkte med mamma till hennes jobb i morse, alltd lika härligt att vara där, mamma har nämligen jobbat där sedan hon var gravid med mig. Så känner i princip alla som jobbar där trots att det är ett stort företag. Jag är där ibland och den andra chefen påstår till och med att jag är där oftare än de anställda haha. Men det är så härligt blir alltid trevligt bemött, blir kallad modellen och sånt haha det är väll aldrig fel? Chefen såg mig och gick förbi mig och sa hej och så, sedan stannade han "oj, jag gick fel.. haha blev alldeles till mig av all skönhet" och så gick han åt andra hållet istället haha! Stannade där en timme och sedan skjutsade hon mig till Vidåsen*.

*Vidåsen = äldreboendet jag skulle jobba på idag.


Det var ju som sagt så att jag skulle gå med arbetsterapeuten och sjukgymnasten idag. Började med att gå med sjukgymnasten. Både jag och Mimmi skulle gå med henne på förmiddagen och vi började med att vi tre promenerade till ett annat äldreboende en bit bort.
      Där gick vi först och delade ut lite rullatorer och liknande. Sedan samlade vi ihop en del av de äldre för att köra ett litet gymnastik-pass med dem. Det var kul faktiskt!
     Mitt under gymnastikpasset så ringer min mobil. Med dolt nummer, jag tänkte att det kanske var Bob så kände mig tvungen att svara för att få reda på om det var han eller vem det nu var. Jag möts dock av gråt i luren och frågar vem det är. Sara, en riktigt god vän till mig. När hon gråter kunde jag inte hjälpa utan började också gråta och frågade vad det var som hade hänt. Hon berättade då att buss 520 hade krockat och att en av våra goda vänner ♥ (som jag gått i skolan 9 år tillsammans med) varit i bussen och var nu påväg till Lund, en kille från den orten där jag bor hade mist sin arm, två andra passagerare hade också blivit skadade och bussen hade åkt iväg 50 meter. Folk hade slungats ut genom rutorna. FY vad hemskt, går inte att beskriva med ord. Ägnar en tanke åt alla drabbade ♥ , åt Sara och alla andra ledsna anhörga ♥. Men framför allt till min kära vän på Lunds sjukhus och hoppas att allt blir bra med dig gumman! Så typiskt att det ska ske något sådant just under strejken* också.

* Jag tycker dock att det är helt rätt det här med strejken att sjuksköterskorna och barnmorskna och alla de andra förtjänar mycket mer lön än vad de får, MINST 22 tusen.


Men för att återgå lite känslokallt, gymnastikpasset så var jag och Mimmi SÄMST haha.. de äldre var alltså betydligt bättre, men får väll skylla på att de gjort det massa gånger förut. Efter det gick vi hem till en farbror som brutit lårbenshalsen och gjorde lite olika övningar med honom, skoj! Han var nämligen jättetrevlig dock lite svår att förstå på grund av hans afasi*, men tyckte att vi klarade det galant!

*Afasi= problematik med att uttrycka sig ungefär.


Sedan var det lunch för vår del, vi betalade 20 kronor var för en god lunch med daimtårta haha. Senare skulle jag ju vara med arbetsterapeuten, helt meningslöst måste jag säga, med tanke på att det enda jag fick göra var att sitta med på ett möte där de pratade om vem som drack kaffe till frukost och inte.. Men ajja, efter det fick jag i alla fall sluta. Tack för en bra dag i alla fall Margareta.