sandricak

Underligt nog läser du uppenbarligen detta, vet inte om det är bra eller dåligt faktiskt. Vill ju inte göra något svårt för dig, eller skämma ut mig för den delen. Men jag beslutade mig för att inte få några känslor för dig och var dessutom helt övertygad om att jag hade lyckats. Tills mina bästa vänner tittade på mig och sa att jag var kär, när jag inte ens berättat för dem om dig. Så så är alltså inte fallet, jag lyckades inte hålla känslorna borta, jag kan inte sluta tänka på dig. Det är tråkigt att behöva se detta rinna ut i sanden, varför slösa bort något som hade kunnat bli så bra? Jag hade velat hälla kärlek över dig.. Men kanske är det bäst för dig så som det är nu, jag hoppas innerligt det. Kanske ska jag börja sova med stenen under kudden igen, då hade jag i alla fall fått drömma om dig.

liten parantes, ta inte åt dig av understående text
(människan som ovanstående text är riktad mot alltså)
Det kvittar hur mycket man lovar sig själv att inte bli sårad igen tror jag, man kommer inte sluta bli sårad förrän hjärtat är så full i ärrvävnad att det är för segt och kallt för att ens brista. De säger att tiden läker alla sår, men ärren finns alltid kvar.